Vecka 38+4+förvärk

Vaknade tio i sju imorse, jättekul, och var så kissnödig att jag bara inte kunde ignorera det och försöka somna om. Så jag samlade kraft till att rulla runt min valrosskropp på sida och hävde sedan mig upp ur den varma sängen. Tänkte att foglossningen gjorde ondare än vanligt när jag skulle svinga benen över sängkanten (hur nu det kan vara möjligt med värre än annars?), men tänkte inte så mycket mer på det utan koncentrerade mig mer på att inte snubbla på BB-väska, barn-bilstol, tvättkorg m.m på vägen mot sovrumsdörren. När alla hinder var överklivna så kunde min sömniga hjärna åter igen fokusera på foglossningen. Och lyckades till och med att registrera att jag hade en sammandragning (brukar ha det precis när jag krånglat mig ur sängen på morgonen), väl inne i badrummet så har jag vaknat så pass att jag nu förstår att foglossningen inte är någon foglossning utan smärtan sitter lite högre upp och absolut känns som en menssmärta.

Vid den tidpunkten när jag insett detta så har smärtan tilltagit och jag börjar förstå att det nog kan vara en förvärk. Samtidigt är jag otroligt kissnödig och försöker sätta mig på toaletten men sammandragningen gör för ont, så jag får vackert stå kvar och hålla i mig i handfatet och knipa igen. Lyckas till och med tänka att jag ska träna på andningen som vi lärde oss på föräldrautbildningen sist, och börjar andas in genom näsan och ut genom munnen. Känner mig ganska fånig där jag står för mig själv och andas tungt på vår lilla toalett och hoppas att grannen sover, för annars hade de nog hört mina flåsningar då det är väldigt lyhört just på toaletten =P

Efter ett tag så slappnar magen av och smärtan minskar och jag kan då dunsa ner på toaletten och kissa! Det var dubbelt så skönt än andra mornar då både smärta och nödighet försvann på samma gång! =) Jag tassar tillbaka till sängen och tänker att jag måste komma ihåg ungefär när värken började om det skulle va så att det kommer en till, men tyvärr har det nu gått över två timmar utan minsta antydan till värk. Men magen börjar i alla fall träna, och det är bara det ett gott tecken tycker jag =)

Så gick det då till när jag fick min första förvärk, min första onda förvärk i alla fall.

Håll nu tummarna för oss och att det ska göra mer ont under dagen! =P

Hejs!