Ännu overkligt..

Hej!
Ännu känns det väldigt overkligt att vi ska ha en liten bebis i februari. Har nu kommit till vecka 9 (+1), så än syns inte magen jättemycket. Känner mig mest "lönnfet" =) Borde egentligen träna lite försiktigt, barnmorskan sa att det bara var bra att träna, om man tar det någorlunda lugnt. I och med att jag har ganska få gravidsymptom så känns det på den fronten inte heller som om det verkligen är någon där inne. Inget illamående, har inte kräkts en enda gång. Däremot har jag ömmande bröst, är trött samt går och kissar hela tiden. Men det är dock det enda.. Inget speciellt sug efter något heller. Ska väl egentligen bara va glad att man mår bra.

Just nu känner jag mig lite ensam här hemma, Johan jobbar kväll så sitter själv i lägenheten. Det är väldigt fint väder ute så man är sugen på att hitta på något. Men det är inte så lätt när man ännu inte har så nära vänner här i stan. Lite tråkigt, och gör bara att man längtar ännu mer efter underbara Gotland! Och alla vännerna där.. Hoppas verkligen att vi kan åka och hälsa på i augusti.

Här är vi nu (vecka 9):
Trots att bebisen är mycket liten (ca 2,7 cm) så börjar den alltmer att likna en människa. Ryggen rätas ut och svansen krymper. Huvudet är fortfarande oproportionerlig stort i förhållande till resten av kroppen.

Bebisens ögon är redan väl utvecklade och täcks av ett skyddande membran, men ögonlock som öppnas och stängs är fortfarande några veckor avlägsna.

Vid den här tiden börjar också bebisen att göra små rörelser för att träna sina muskler. De är ännu för små för att man ska kunna känna dem men om man gör ett ultraljud så kan man förmodligen se dem. Armar och händer utvecklas snabbare än ben och fötter på det här stadiet.

Könet är bestämt från början men nu börjar äggstockar och testiklar utvecklas. Det är fortfarande inte möjligt att se skillnad på pojkar och flickor eftersom de externa delarna av könsorganen ser mycket lika ut. I vecka 9 kan man tydlig se fingrarna.



Ska nog ta en promenad i eftermiddagssolen snart.
Ha det bra!